carinoso

Igår drog jag med mig S till en strand för att sitta ner vid det vackra och stillsamma havet. Vi råkade hamna vid ett nakenbad, men det var typ tre människor där på ett lagom långt avstånd, så det var okej. Fast sen blev det visserligen mindre okej när vi insåg att om man är en man och befinner sig på ett nakenbad så får man tydligen dra i sin erigerade penis. Det var ingen vacker syn och vi begav oss därifrån.

Idag vaknade jag av att jag inte kunde andas. Min näsa är ena stunden helt igentäppt och i nästa så rinner det. Trevlig information va? Men jag är inte den enda som ska behöva lida i detta extremt förkylda tillstånd.
Bredvid mig ligger ca 800 st papperstussar (heter det så?) som har mitt snor indränkt i sig.

Jag är grinig pga snoret i min näsa, smärtan i min hals och bilden av vidriga nakna män i min hjärna. Jag är på förjävligt dåligt humör och allt jag vill ha är lite sympati och medmänsklighet. Men ingen tänker på oss förkylda. ”Ni är ju bara förkylda” säger folk och ger ifrån sig ett hånleende. MEN VI ÄR INTE BARA FÖRKYLDA, VI ÄR DÖENDE!!! Det känns så i alla fall… Jag HATAR att vara förkyld.


Nu ska jag gå och sätta mig vid mitt fönster och spruta snor på de förbipasserande och sen ska jag skratta högt.
/C

Många klagar på svenska filmer och många gånger är klagandet befogat, men jag hör ändå till de som tycker att Sverige har ganska hög klass på sina filmer. Visst de kommer ju aldrig upp i samma klass som t ex USA, varken i kvalité på manus i sina dramafilmer eller specialeffekter i actionfilmerna, men ändå så finns det en hel del svenska filmer som är väldigt bra.

Fucking Åmål som vände upp och ner på den konservativa idyllen och fick tusentals unga killar och tjejer att komma ut. Filmen har i förövrigt en helt underbar dialog.

Beckfilmerna som på något vänster alltid håller. Tillskillnad från t ex Wallanderfilmerna så bygger Beckfilmerna på inte bara spännande kriminalhistorier utan även på dialog som håller.

Så som i himmelen som verkligen berör i själen. Filmen kanske inte innehar de bästa skådespelarna men handlingen är riktigt bra.

Ondskan som har en bra handling, är spännande och innehåller även den en bra dialog. Sen kan jag ju personligen tycka att Andreas Wilson är en otroligt dålig skådespelare, men ändå.

Dag och Natt som man blir otroligt deprimerad av men som beskriver hur livet kan se ut för vissa på ett så otroligt bra sätt. Hela filmen utspelar sig i en bil och hur bra kan det bli kan man tänka, men oja… det blir fantastiskt bra.

Sen har vi ju även komedier som kanske är typiskt svenska och aldrig skulle uppskattas utomlands, men som uppskattas väldigt mycket här hemma i Sverige som t ex Sällskapsresanfilmerna, Drömkåken, Yrrol mfl.
Sen har vi ju Hundtricket, Jalla Jalla, Masjävlar, Fröken Sverige, Tillsammans, Tomten är far till alla barnen mfl, som kanske inte är tokbra filmer men som ändå är lite småmysiga och lite småroliga och så där.





Men den absolut bästa svenska filmen jag någonsin har sett är utan tvekan Män som hatar kvinnor, som jag såg igår på bio. Den hade allt som en bra thriller ska ha. Jättebra handling, bra skådespelarinsatser och så var den även förbannat spännande. Om ni inte sett den redan, så se den!
Över en miljon svenskar har sett den redan på bio och det talar väl kanske sitt tydliga språk.


Nu ska jag gå och sätta mig och skriva ett filmmanus som jag i framtiden ska bli miljonär på.
/C

Jag kanske inte är den mest pedantiska personen i denna värld, faktum är nog att jag är raka motsatsen. Visst, det är trevligt när det är rent och fint hemma men efter ett antal dagar så ligger det ändå en massa kläder på golvet och diskhon är full med disk.

Jag kollade på tvprogrammet Rent Hus nyligen och hur ickepedantisk (heter det så?) jag än är så kommer jag aldrig någonsin bli så jävla äcklig som personerna i det programmet är. En kille, han hade larver i hela sängen och på hela golvet, köket var helt totalt belamrat med disk, han hade även ställt in smutsig disk i skåpen igen, varför man i hela världen skulle göra en sån sak men... Hur som helst, så äcklig kommer jag aldrig bli. Och jag tror faktiskt att jag blivit lite mer pedantisk på bara några dagar. Jag storstädade nämligen min lägenhet i onsdags. Jag dammade liksom till och med av överallt, och det är verkligen kors i taket när det gäller mig. Sen dess har jag lagt in kläder i skåpet eller tvättkorgen så fort jag använt dem, har inte kastat ett enda plagg på golvet, idag torkade jag dessutom av bordet för att det såg lite dammigt ut. Hör och häpna liksom!

Kanske kommer jag bli pedant när jag blir stor, vem vet. Fast ... Jag kommer aldrig någonsin kunna ha en bra ordning i min garderob, där kastas allt in och det kommer jag förmodligen alltid fortsätta med. För, det är ju ändå ingen som är därinne och kollar, så det tycker jag faktiskt är acceptabelt.


Nu ska jag gå och svabba av spisen så den glänser så där fint som bara spisar kan.
/ CARIÑOSO

Vi blir varje dag bombarderade med reklam i alla dess former. Men viss reklam är otroligt bra. Det är de reklamfilmerna som vi blir påverkade av på ett eller annat sätt, de som får oss att tänka till en extra gång eller som bara får oss att le.


Vodafone har gjort en reklam som visats i Usa som är så otroligt välgjord och som verkligen får en att tänka till.

Vodafone - Mayfly



En annan reklamfilm som IKEA har gjort är en sån där reklamfilm som gör så att man skrattar i slutet, för att man inser hur puckad man är. Titta så förstår ni vad jag menar.

IKEA - Lamp



När jag ändå är inne på att man kan tycka synd om objekt så är det dags för denna reklamfilm som är gjort av organisationen Friends.

Friends - Fotbollen



Friends har inte bara gjort en bra reklamfilm. Jag skulle vilja påstå att varenda en av deras reklamfilmer är så sjukt bra. Man blir så otroligt påverkad av dem. Här är några stycken.

Friends - Osynlig



Friends - Fula ord



Friends - Som på högstadiet




När man sett dessa sitter man typ med tårarna i ögonen (okej jag är ganska känslig men...) och tänker att "Nä nu jävlar ska jag stoppa mobbningen!".. Och det är väl det som är meningen med reklamfilmer, iallafall de som är bra. Det är meningen att man ska bli engagerad och känna sig påverkad av det man sett.


Nästa reklamfilm är bara jävligt vacker och ja, ögonen började vattnas första gången jag såg den. Andra också. Även tredje.


Björn Borg - Love for all




Nu ska jag gå och göra mig min egen reklamfilm med min mobilkamera
/C

Ursäkta att jag inte uppdaterat på länge men jag har varit ute på äventyr och helt enkelt inte hunnit med=)
Jag känner inte heller att jag har sådär jättemycket att säga idag så jag nöjer mig med att lägga ut detta klipp som är lite roligt=)




Nu ska jag gå och leta efter människor värda att lägga ner sin tid på
//C

Sahara Hotnights har alltid varit ett av mina favoritband. De har bra låtar och är grymma live (P&L 2006). Eller ja, nu pratar jag i och för sig i dåtid. För när de släppte albumet ”What if leaving is a loving thing” år 2007 och jag satte och lyssnade på låt efter låt och verkligen försökte tycka om låtarna så insåg jag ganska snabbt att det helt enkelt inte gick. Okej, vissa av låtarna är väl helt okej men om man jämför med deras äldre låtar från albumen ”Jennie Bomb” och ”Kiss & Tell” (ja jag vet att många inte tyckte om den sistnämnda men jag gjorde det som fan) så var låtarna riktigt, riktigt dåliga.

Nu senast har de släppt en coverskiva som heter ”Sparks” och själva tankarna på artister som gör coverskivor är väl inte sådär jättehöga men om några skulle göra ett bra jobb så var det ju Sahara Hotnights, tänkte jag innan jag hörde resultatet. Sammanfattningen av deras ”Sparks” är att det är en j-vla skitplatta med helt värdelösa låtar. De låter verkligen som ett coverband när de framför låtarna och jag blir så grymt besviken för dom är ju egentligen så braaaa.

Nu är det bara att hoppas att nästa platta är en orginalplatta med riktigt bra egenskrivna låtar som faktiskt håller klass med deras tidigare låtar som ”On top of your world”, ”Alright, alright” och ”Hot night crash”.


Kiss & Tell - Bra  
Jennie Bomb - Bättre
What if leaving... - Dålig
Sparks - Sämst



Nu ska jag gå och göra en hemmagjord tatuering med bläck och skruv
/C

Fast, om jag tänker efter så inser jag att jag inte hade klarat mig i särskilt många veckor innan jag hade packat mina tillhörigheter och åkt hem. För vad har jag egentligen för egenskaper som passar sig att ha i ett tävlingsprogram som utspelar sig på en öde ö? Inte många.
Jag är inte speciellt tävlingsinriktad, visserligen älskar jag tävlingar men jag är en sådan där tråkig person som inte blir ledsen eller upprörd om jag förlorar utan bara tycker det är kul att medverka. Jag skulle förmodligen vara bra för tv-produktionen på så sätt att jag skulle störa mig på många människor vilket skulle resultera i många konfrontationer och bråk vilket alltid är bra tv. Däremot skulle jag framstå som värsta tönten eftersom att jag är så otroligt sjukt rädd för småkryp. Skalbaggar, spindlar, gräshoppor och det allra värsta, FJÄRILAR! Jag får panik av bara tanken att tvingas leva sida vid sida med äckliga kryp.

Jag tror att jag hade ägt på det sociala spelet. Jag tror att jag lätt fått med mig andra människor i en pakt och röstat ut andra, en efter en. Men vad hade det hjälpt om jag ändå inte stått ut med alla äckliga djur? Dessutom har jag en tendens att bli skitförbannad när jag 1 Är hungrig och 2 När jag är sugen på snus. Så att var konstant hungrig, förbannad och rädd i en massa veckor, det hade jag aldrig pallat. Så, jag antar att jag varken skulle vara någon bra Robinsondeltagare eller att jag skulle klarat mig bra på ön.

Men det är ändå lite småroligt att kolla på Robinson, så det lär jag fortsätta med, även om jag tycker att de borde lägga mer fokus på tävlingarna än de gjort hittills i år.


Nu ska jag gå och lägga mig i tvättmaskinen för att få se saker ur ett nytt perspektiv
/cariñoso

Idag tänkte jag prata om leksaker, och inte leksaker för vuxna utan leksaker för barn.


Jag var rätt tuff när jag var liten, hade mestadels killkompisar och vi utövade sporter och lekte krig hela dagarna. Men de dagar jag var själv så älskade jag att leka med mina barbiedockor, playmo, duplo, lego osv.
En av mina absolut bästa julklappar jag fick när jag var liten var från min farmor och farfar och det var en gigantisk barbiehusbil i traditionell vit och rosa. Men jag blev glad för de mesta leksakerna och jag hade ganska mycket leksaker när jag var liten. Jag var kanske inte typen utåt som lekte med barbiedockor men att försvinna bort och in i fantasins värld var en av mina favoritsysselsättningar när jag var liten.



Jag hade massvis med playmogubbar och diverse tillhörigheter, massvis med duplo men lego hade jag inte lika mycket av men jag hade ett litet set med tjejlego, som det så fint kallades. Tjejlegot bestod mestadels av bitar med färgerna ljusgrön, rosa, vitt och brunt och i tjejlegot fanns mest hästar, stränder, strandhus o s v, inget sjörövarskepp där inte. Min barbiesamling var gigantisk.
Jag hade följande prylar; Husbil, jeep, porche, harley davidson motorcykel (ja det är faktiskt sant, sidväskor med fransar dessutom), häst & vagn, hus mm.



Jag samlade på saker också och det gjorde nog alla andra med. Jag har nog samlat allt som går att samla och sen böt man med sina vänner och sen fick man alltid ett samtal av någons förälder som sa att personen i fråga ångrat sitt byte, så fick man snällt byta tillbaka. Jag har samlat på Kulor (vilket låter som att man levde på stenåldern), Hockeykort, Fotbollskort, Backstreet Boys-kort, Spice Girls-kort, Kapsyler, Caps, Pogs mm. Gud vad mycket pengar som måste gått åt.


Jag tror att det är viktigt för barn att ha fantasier och att leka med saker. Nu för tiden verkar barn mestadels bara spela tv-spel, och visst det gjorde jag också när jag var liten. Men inte i närheten av så mycket som barn gör nu. Om det var tillåtet i samhället för en 21-åring att leka med barbiedockor eller playmo så skulle jag förmodligen göra det, för fantasi är viktigt. Jag är bara rädd att jag förmodligen inte alls har sådan fantasi längre, som jag hade när jag var barn. Det är lite läskigt egentligen att ens fantasi kan försvinna när det ändå var en så stor del av ens personlighet när man var barn liksom.

Jag blir glad av att tänka på min barndom och ibland kan jag bara googla ordet playmo för att få se en playmogubbe, tänka tillbaka, få en nostalgitripp och le.


Nu ska jag gå och ringa ett samtal till Henrik Dorsin som skapade låten Tingeling och spotta honom i örat genom telefonen

/Ca

Idag kunde man läsa på Aftonbladets hemsida att världens äldsta såpa ska skrotas. Såpan heter tydligen Guiding light och visades först på NBC år 1937 fram till år 1952 då man istället började visa serien på CBS som visat den fram till idag. Såpan har alltså visats i 72 år men läggs nu ner pga. sjunkande tittarsiffror. För det första undrar jag hur en såpa kan pågå i 72 år innan tittarsiffrorna börjar sjunka? Och sedan undrar jag hur sjukt låga tittarsiffror såpan måste haft under dessa 72 år eftersom att man aldrig någonsin har hört talas om denna serie?

En annan såpa som borde läggas ner är Våra bästa år. Denna evighetssåpa som bara blir knäppare och knäppare, och när man tror att manusförfattarna verkligen inte kan ha något mer att skriva om, så blir det någon konstig twist och såpan fortsätter. Någon får djävulen i sig, det lilla samhället får besök av två utomjordingar, någon dör men kommer sedan tillbaka som en elak tvilling, någon har fått minnesförlust, någon mördar en massa men sen visar det sig att ingen av dem egentligen dog osv. Ändå vet jag själv att serien är rätt beroendeframkallande. Hur många gånger har man liksom inte zappat över till 3:an för att titta på Våra bästa år, en förmiddag när man legat sjuk hemma? Och hur många gånger har man inte svurit för sig själv sen när man blivit frisk, för att man inser att man kommer missa morgondagens avsnitt?
Glamour, Makt och begär, Sunset Beach, Melrose Place och som tidigare nämnt Våra bästa år, är såpor vi alla förmodligen sett någon gång. Egentligen är de sjukt dåliga, men man fastnar av någon förunderlig anledning.




När jag var yngre älskade jag svenska såpor. Jag följde dem alla; Tre Kronor, Skilda Världar, Vänner och Fiender, Vita Lögner, Rederiet, Hotel Seger, Nya Tider mfl var de programmen som tog upp min tid på kvällskvisten. De alla har slutat nu och det kanske är därför jag rent generellt gillar svenska såpor bättre än amerikanska, just för att svenska såpor inte håller på i 72 år. Jag skulle vilja ha alla svenska såpor på dvd för att få lite nostalgikänsla. Undrar om det finns?

Men som sagt … Lägg ner Våra bästa år. Det skulle göra oss alla gott.


Nu ska jag gå och pröva att göra en volt i duschen
/Cariñoso

Den 1 april ska man luras. Det var en favoritsysselsättning jag hade när jag var yngre men idag kan jag inte påstå att jag ens försöker längre. Kanske främst för att jag inte har koll på datum längre vilket gör så att jag själv alltid blir lurad. Jag läser tidningar (oftast på nätet) dagligen och så även den 1 april varje år och alla tidningar brukar ha något litet skämt som jag går på varje gång. Inte för att det gör så mycket, det enda som händer är ju att man känner sig lite dum för några sekunder men det dör man ju inte av.

Jag minns särskilt ett första aprilskämt som jag gick på, för några år sedan. Två månader tidigare hade Peter Jöback vunnit pris på gaygalan för ”Årets homo” och denna första april stod det i tidningen Qx att han hade lämnat tillbaka själva trofén. Jag blev helt upprörd och tänkte ”hur fan kan man vara så jävla otacksam?!”, men dagen efter insåg jag ju att det bara var ett skämt. Kanske inte världens roligaste skämt, men det var ett skämt. Och kanske är inte själva idén med första aprilskämt att det ska vara roligt utan snarare att folk ska reagera, oavsett om det är positiva eller negativa reaktioner.

Jag läste tidigare idag att Upsala Nya Tidning hade skrivit i dagens upplaga att bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling hade flyttats till en kyrka i Uppsala istället. Och tänker man på hur många pensionärer som satt med Svensk Damtidning i ena handen och ett brett leende på sina läppar och sa ”Kära nån vad rolig!” och sedan snabbt ringde deras vänner Agda, Lisbeth och Doris för att berätta den glada nyheten, så inser man att det är rätt roligt med första aprilskämt.

Nu ska jag gå och hänga upp ett lakan och köra fiskedamm för hela slanten.
/C