carinoso

Människor har en tendens att bli snurriga som gamla.. Vissa blir det när de är "unga" gamlingar och vissa blir det långt senare. Min farmor är 96 år gammal och har varit pigg och inte ett dugg snurrig, tills för två år sedan. Hon blev bokstavligen snurrig på en dag eller två. Jag antar att det kan gå fort.

Jag vill helst dö innan jag hinner bli snurrig, mest för mina anhörigas skull eftersom jag nu vet hur det är att vara anhörig till någon som är dement. Men det jobbiga är inte det faktum att min farmor blev snurrig, det jobbiga är att hon från och med då, inte alls visste vem jag var längre. Jag vet att snurriga människor kan ha bra och dåliga dagar, att allt ibland är ganska klart, medans de vissa andra dagar lever i en helt annan värld. Men min farmor har inte haft det så när jag har träffat henne, för hon har sedan dess inte en enda gång vetat vem jag är.

Men idag åkte jag dit och då kände hon för första gången på två år igen mig. Det värmde gott i hjärtat. För de som inte varit med om det kan omöjligt veta hur glad man faktiskt blir de få gånger ens släkting känner igen en.


/C

Skrivandet har alltid varit ett sätt för mig att få ut det jag har inom mig. Tyvärr har jag de senaste 1½ åren haft en rejäl svacka vad gäller skrivandet, i alla fall om man jämför med tidigare.
Fram till i slutet på år 2007 så gjorde jag minst (!) en låt i veckan. Under 2005 och 2006 var jag mer kreativ än någonsin tidigare och ibland kunde jag göra flera låtar på en och samma dag. Men i början på 2008 så hände något och både skrivlusten, skapandelusten och sånglusten försvann. Jag vet än idag inte vad det berodde på. En dag så fick jag helt enkelt inte längre ned mina tankar på papper. Helt plötsligt så ville min hjärna inte längre skapa några melodier. Under 05 och 06 gjorde jag ca 150 låtar, under 08 gjorde jag 7 st.
Vissa dagar kunde jag sitta med en penna i handen och stirra på en pappersbit i timmar, utan att få ner ett enda ord. När man är van att vara en kreativ person så lär man sig relativt fort att man även måste använda denna kreativiteten för att helt enkelt må bra. När min kreativitet försvann så gjorde även mycket annat inom mig också det.

Jag vill inte bli allt för melankolisk så det jag vill få fram är att detta året så har min kreativitet och min skrivarlust sakta börjat smyga sig tillbaka. I år har jag gjort ca 30 låtar och det är visserligen en droppe i havet om man jämför med för några år sedan men om man jämför med 2008 så är det ett stort steg i rätt riktning.
Och idag hände det...det som jag verkligen har längtat innerligt mycket efter...Den 19 december 2009 så satte jag mig ned för att göra en låt.. fingrarna rusade över tangentbordet och inom 10 minuter så var låten klar, både text och melodi .. men inte nog med det.. Efteråt kände jag, för första gången på flera år. En riktig äkta glädje inombords, en känsla som gjorde att jag kände harmoni i hela kroppen. Jag lyckades skapa en låt jag blev riktigt nöjd med.

JAG ÄR SÅ OTROLIGT GLAD!!!=)


Nu ska jag bara sitta och le resten av dagen.
/Cariñoso

För att bli av med känslor och annat jag bär på så måste jag skriva. Jag vet ärligt inte vad jag skulle ta mig till om jag inte fick skriva precis när jag vill. Oftast blir det låttexter och dikter. Om de är bra eller inte är egentligen oväsentligt men det är klart man heller inte tackar nej till en komplimang.
Men ibland räcker inte orden till för att beskriva vad jag känner och det är då jag sätter mig vid pianot och låter fingrarna bestämma melodin som i sin tur beskriver mina känslor enda in i ryggmärgen. Det finns inget som kan få mig att stänga av omvärlden så drastiskt och utan att minsta ljud tränger in som just min tid framför ett piano kan göra.

Det finns många låtar som jag önskar att jag hade skrivit innan någon annan hunnit både när det gäller dess texter och melodier.

En av dem är Simon & Garfunkel med låten "Bridge over troubled waters". Fy tusan vilket mästerverk det är.



Nu ska jag gå och skriva en låt, som kanske någon annan någon gång önskar att den hade skrivit.
/C

Jag tänkte ta upp något som gör mig grymt irriterad. All denna diskriminering mot tjejer som sportar. "Men tittarna vill inte se damfotboll, damhockey, damhandboll osv det är därför vi inte visar de matcherna" sa de inom mediebranschen men sen fick de gå med svansen mellan benen när Sveriges landslag i damfotbollen tog silver i VM 2003 i matchen mot Tyskland som sågs av ca 3,8 miljoner människor. Sveriges spel i den turneringen gjorde att tv4 helt plötsligt började visa allsvensk damfotboll nästintill varje helg då de insåg att det faktiskt fanns ett intresse hos folk att även se tjejer springa runt och sparka boll.

I början av 2009 spelades damhockey-VM men ingen kanal ville visa denna turnering. Jag mailade då till tv4 och frågade varför de inte tänkte visa det. Svaret jag fick då var "Tv4 har valt att fokusera på damfotbollen istället för damhockeyn". Vilket jag anser var ett ganska dumt svar men som ändå på något sätt visar vilken diskriminering som faktiskt pågår. Jag tror knappast tv4 under ett OS skulle säga "Vi har valt att endast fokusera på höjdhopp i år och kommer därför inte visa resterande grenar". Vilket jag tycker är i princip samma sak.
Sen blev jag riktigt förbannad mycket pga att när det var OS i Turin år 2006 så lockade finalen i damhockeyn mellan Sverige och Kanada 2,3 miljoner tv-tittare vilket bevisar ganska tydligt att det faktiskt finns ett intresse och att då inte visa när damkronorna spelar VM är ren idioti.

I dagarna spelas damhandbolls-VM och även fast tv4 visar denna turneringen (eller iallafall delar av den) så har knappt någon reklam gjorts alls. Men hade det varit herrarna som spelade handbolls-VM så hade vi sett reklamaffischer i princip överallt.


Jag tycker att vi ska heja på Sverige i vilken sport det än gäller och oavsett om det är kvinnor eller män som utövar den och jag tycker definitivt att tv ska visa alla turneringar inom de större sporterna både när det är kvinnor och män som spelar.


Nu ska jag gå och vänta på vinter-OS som börjar i februari 2010 och så ska jag heja extra mycket på alla duktiga tjejer som sportar.
/C

Jag sitter i vårt vardagsrum, i röran, i kaoset, i det tredje världskriget och inser att det är svinigt svårt att hålla rent. "Ta undan direkt efter att du är klar med det du tagit fram" hör jag smarta människor säga, men fullt så enkelt är det inte.. eller så är det just så det är. Visst skulle väl även röriga jag kunna lära mig att ta undan direkt när jag använt något, men det har en tendens att alltid dyka upp något precis när jag tänkt ta undan grejerna. "okej dags att ta undan, ooooj min strumpa sitter snett, ska bara fixa till det" .. "okej dags att ta undan men .. titta nu börjar ju den där tv-serien som jag absolut inte får missa"... "okej dags att ta undan men.. ja just det, jag skulle ju skicka iväg ett sms till den där vännen jag inte har hört av mig till på länge"... Och sen blir saker liksom aldrig undanplockade..

Jag och min kombo (två polare delar lägenhet) storstädade för kanske 3-4 dagar sedan .. och just nu ser det ut som att vi aldrig någonsin har städat. Hur kan det komma sig? Förmodligen för att hon är lika dålig på att ta undan efter sig som jag är. Men jag antar att det bara är att lära sig.



Nu ska jag gå och plocka undan lite... eller just det.. jag måste ju ringa ett telefonsamtal
/C

Jag är inte överförtjust i skräckfilmer.. visst det finns vissa som är bra..(japanska versionerna av The Grudge och One missed call t ex) Men oftast blir jag för rädd för att ens kunna ta in hur bra de är.
Men är det några skräckfilmer jag gillar så är det "Saw-filmerna" .. De har lagom mycket läskigheter, lagom mycket blod och smärta och lagom mycket psykologi för att jag ska tycka att de är riktigt bra.
Idag såg jag Saw 6 och den var tyvärr inte lika bra som de föregående. Den var helt okej men slutet blev jag mycket besviken på.. I de senaste fem filmerna så har man alltid fått en förklaring i slutet på filmen som gjort att man fattat allt, men i denna film förstod man inte mycket alls, förutom att det definitivt kommer komma en sjunde film så småningom.. vilket var rätt trist..
De andra har ändå slutat på så sätt att det kunnat varit den sista filmen.. Men den här filmen slutade så att man förstår att det kommer en fortsättning.

Sen kändes den här filmen inte lika ångestfylld som de tidigare filmerna.. Vilket självklart är ett minus. "Åh vad bra den var! Så jävla uttänkt!!!" .. har jag sagt varje gång jag sett en Saw-film.. men denna gången var det mer.. "What?"... så.. sammanfattningsvis så kan jag säga att den är helt okej men inte mycket mer än så, tyvärr.


Betyg:



Nu ska jag gå och drömma mardrömmar om Jigsaw.
/C

Jag och en vän diskuterade igår hur det kommer bli när hennes dotter som nu är nästan två år blir tonåring. Ni vet, när hon kommer fråga hur det var när vi var unga ... Vi är fortfarande unga och om 10 år är vi väl fortfarande relativt unga men väldigt mycket har förändrats mellan 1987 och 2009.




Jag: När vi var unga var det nästan ingen som hade internet och när folk väl började skaffa internet så hade vi ett modem som lät jättemycket när det sattes igång. Dessutom bröts linan varje gång någon ringde hem till en.
Msn var inte uppfunnet utan vi satt vid något som hette ICQ istället.

Hon: Haha

Jag: Sen lyssnade vi på kassettband och man var tvungen att spola fram eller tillbaka för att komma till den låt man ville höra. Sen tittade vi på videoband också och även där blev det en väldans massa spolande.

Hon: Haha!

Jag: Sen var det inte så många som hade mobiler och den första mobilen jag hade var 15 centimeter lång med en två centimeter lång antenn.

Hon: HAHA! Men när ni lyssnade på musik utomhus, hade ni inte Iphones då eller?

Jag: Nej vi lyssnade på freestyle.. och då använde vi de där kassettbanden jag pratade om förut. Så när jag skulle bila i Europa med min familj så fick jag sitta i tre dygn för att bara spela över musik från cd-skivor till kassettbanden. Ingen visste vad Mp3-låtar var då.

Hon: Så man kunde inte bara sätta in en usb-sladd i datorn och föra över filerna?

Jag: Nej det fungerade inte, det var inte så många som hade datorer och knappt någon tankade ner musik.

Hon: VA?! HUR KLARADE NI ER UTAN DATORER?!

Jag: Men när jag var liten så lekte vi ute för det mesta. Typ byggde kojor och lekte i skogen eller så spelade vi fotboll och sånt. Om vi någon gång var inomhus så spelade vi nintento 8-bitars.

Hon: Så finns det ju inget Nintendo som heter!

Jag: Jo när jag var liten så fanns det det. Och ofta så krånglade spelen och då fick man ta ut dem och blåsa på dem några gånger alternativt klicka på on/off knappen ca tio gånger.

Hon: Men om ni inte hade datorer ... Hur gjorde ni då med bilderna från era digitalkameror?


Hon: Dia vadå?

Jag: Diabilder. Då kom bilderna på en massa små fyrkantiga saker och de var så små att man knappt kunde se vad bilderna föreställde så då fick man lägga dem i en slags maskin och sen klickade man fram bilderna och kollade på dem på en stor duk.

Hon: Du levde verkligen på stenåldern.



Nu ska jag gå och få ännu fler nostalgiska minnen.
/Cariñoso