carinoso

- Jag blir sällan arg men när jag väl blir det så blir jag extremt arg, det svartnar för ögonen och mina händer får se upp så de inte hamnar mot en hård vägg eller ett träd.

- Jag överanalyserar det mesta och vill prata sönder de flesta problemen jag stöter på.

- Jag skjuter på det mesta om möjligheten finns. Jag gör hellre saker nästa vecka istället för på en gång.

- Jag svär alldeles för mycket

- Jag har ett kontrollbehov när det kommer till andra människor. Vill ha koll och vill få reda på saker först.

- Jag blir irriterad när folk inte vill öppna sig för mig men öppnar mig sällan själv för andra.

- Jag har svårt för att hålla i pengar. Pengarna är oftast helt slut två veckor innan nästa lön.

- Jag får ofta ångest över helt obefintliga saker eller saker som inte alls borde ge ångest.

- Jag tänker alldeles för mycket och drunknar ofta i mina egna tankar.


Detta är mina mest negativa sidor..

Nu tänker jag, sakta men säkert få bort dem.
/C.,

I fredags satte jag mig på ett tåg och begav mig mot huvudstaden för en helg med nya bilder och intryck.
Kvällen spenderades med en god vän, fredagskäk, nytt folk samt en runda på Högkvarteret. Lördagen spenderades med samma goda vän och man kan väl säga att dagen mestadels bestod av att promenera så mycket att jag dagen efter skulle komma att känna träningsvärk i vaderna vilket i och för sig kunnat uppstått pga de tusen trapporna upp till hans lägenhet på femte våningen någonstans på det vackra söder.
Med en fickplunta i innerfickan så var humöret på topp trots allt promenerande och efter att ha sett Susan Sarandon stå och prata i Kungsträdgården så svävade jag nästintill av lycka. Senare på kvällen begav vi oss till Söderkällaren där vi drack ett par bärs med en gammal vän och hennes flickvän, vilket var mycket trevligt.

Söndagen bestod av det söndagar ska bestå av. Pizza, chips, en massa slöande och ett bra tv-program. På kvällen begav jag mig dock mot konserthuset beläget på Hötorget där en kör på 900 personer skulle komma att blåsa bort min skalle med deras starka men vackra röster. En av höjdpunkterna var när kören sjöng Coldplay's låt "Viva la vida" med Jessica Folcker i spetsen, det var verkligen mäktigt.
Sen var både Tommy Körberg och Tomas Ledin bättre än jag förväntat mig och jag kunde inte låta bli att få ett litet leende på mina läppar när Körberg körde "The Anthem" som blev om möjligt ännu mer mäktig när en sån stor kör backade upp leadsången.

Nu sitter jag i min pappas lägenhet i Gröndal, söder om Stockholm och väntar på att han och hans flickvän ska komma hem så jag får skjuts hem till lilla Sala igen.

Det har varit en sjukt bra helg i huvudstaden och jag kommer garanterat tillbaka snarast möjligt!


Nu ska jag gå ut på balkongen och titta ut över vattnet en sista gång för denna gången och samtidigt ta ett fotografi i mitt minne, så att jag minns den vackra synen.
/C

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6147288.ab



Det finns fan få saker som gör mig så fruktansvärt förbannad som sådana här saker!



Nu ska jag leta reda på den där idiotjäveln och när jag hittat honom ska jag slänga ned honom från en brojävel!!!
/C

Alkohol, snus, ciggaretter, socker, sex, knark .. Att bli beroende av något är ganska enkelt .. att bli av med beroendet är ganska svårt.. oftast väldigt svårt.
Själv är jag nikotinberoende och när jag inte har tillgång till nikotin så känner jag inte bara ett sug utan även en slags saknad.

Människor kan man också vara beroende av och jag har själv varit i den sitsen. Man känner liksom att man inte kan andas utan den personen och jag hatar verkligen den känslan. Jag hatar den känslan för att när man inser att man behöver kunna andas själv, att det är så otroligt viktigt för att utvecklas som människa, så måste man försöka ta sig ur det där beroendet, vilket är nästintill omöjligt.  Att bli av med den människan och få ut den ur sitt liv är även det nästintill omöjligt. Om man till slut lyckas så är det svårt att inte falla tillbaka igen. Precis som en alkoholist inte kan ta endast en öl utan att falla tillbaka så kan man heller inte träffa personen i fråga utan att vilja träffa den igen och igen. Det är otroligt destruktivt för själen att vara beroende av något oavsett om det är av knark eller människor..

Jag menar inte på något sätt att man inte ska låta sig bli förtrollad eller fäst vid någon. Och handlar det om kärlek så tycker jag att det ska kännas som att man inte kan andas utan sin partners hjälp men när man bokstavligen inte kan andas, det är då det har gått för långt. Det är då man måste bli av med detta beroende. Det är svårt och man kommer trilla tillbaka många gånger, men det går och det är möjligt.



Nu ska jag gå och ta en snus, vilket är det enda beroendet jag någonsin kommer att ha
/C

Jag får ont i hjärtat varje gång jag ser en av mina grannar. Hon kanske är i 35-års åldern men hennes miserabla min, påsar under ögonen, och rynkor vid ögon och panna får henne att se minst 15 år äldre ut. Hon är liten och späd, lite kutryggad och när man möter henne i trappuppgången så hör man knappt hennes hesa och viskande "hej".
Hon har en sorgsenhet i ögonen och ser nästan rädd ut. Rädd att någon utomstående ska få veta just hennes innersta hemlighet. Vi har alla hemligheter men få visar att de faktiskt har det, så starkt som just den här kvinnan.
När man ser henne vill man bara lägga en hand på hennes axel och säga "allt kommer bli bra"..

Första gången jag såg henne tänkte jag att hon kanske hade en dålig dag, precis som vi alla kan ha. Men efter att ha sett henne säkert tjugofem gånger de senaste månaderna så inser jag att hon inte har en dålig dag, hon har många dåliga dagar och det gör ont i mig. Det gör ont i mig att någon ska behöva må så dåligt att det verkligen syns fysiskt och det gör ont i mig att jag inte kan trolla bort hennes smärta och kanske på något vis locka fram ett litet leende.
Kvinnan har inget liv i sina ögon, de är helt tomma och det är just därför man kan se att hon inte mår bra. Ögonen speglar själen och om det även stämmer i detta fallet så är hennes själ trasig. Och eftersom jag (och många med mig) har en förmåga att känna empati för andra människor, så gör det ont i mig.

Mina hälsningar till henne i trappuppgången blir trevligare och gladare och mitt leende blir bredare för varje gång just för att mitt naiva jag tror att det kanske kan hjälpa henne på något sätt. Mitt naiva jag tror att hon kanske, om så bara för en hundradels sekund känner en ynka droppe av glädje inombords. En droppe av glädje för att någon såg henne, att någon lade märke till henne. Men kanske hjälper det inte ett dugg. Kanske gör jag det omedvetet för att stilla mitt egna samvete. "Nu har jag i alla fall försökt".  Men kanske är det det enda jag kan göra som en anonym granne. Kanske finns det inte mycket mer jag kan göra utan att verka för påträngande?
Kanske är det hennes familjs ansvar att fråga hur hon mår och på alla sätt det bara går, försöka få tillbaka glädjen i hennes ögon, som jag förmodar att hon en gång haft.



Nästa gång jag ser henne ska jag ge henne ett hej som är om möjligt ännu gladare än det förra. För vi förtjänar alla att bli sedda.
/C

Först kom Noll tolerans, sen Livvakterna följt av Den tredje vågen. Filmerna var bra men det räckte liksom med tre stycken. Sen kom sex stycken nya filmer med Johan Falk i spetsen och de kändes inte jättelockande förrän jag faktiskt ändå gick och såg Johan Falk GSI på bio. Jag blev fast, så totalt fast. För bättre svenska polisfilmer får man leta länge efter. Trots att Jakob Eklund, som spelar Johan Falk, enligt mig är en ganska dålig skådespelare så väger handlingen och övriga skådespelare upp det. Joel Kinnaman är en av sveriges bästa skådespelare enligt mitt tycke och han spelar sin karaktär Frank Wagner sjukt bra.

Johan Falkfilmerna har allt som bra polisfilmer ska ha. Spänning, bra story, verklighetstrogna karaktärer m,m och jag hoppas innerligt att dom gör en fortsättning och börjar filma sex nya filmer snarast möjligt.

Så här tyckte jag om de sex filmerna.

Johan Falk GSI

Betyg:


Johan Falk Vapenbröder


Betyg:


Johan Falk National Target


Betyg:


Johan Falk Leo Gaut


Betyg:


Johan Falk Operation Näktergal


Betyg:


Johan Falk De Fredlösa


Betyg:



Se till att se dem snarast!

Nu ska jag gå och ut och leka polis och kasta mig bakom buskar
/C

Lite nu och då får man höra att "familjen är viktigast", "familjen kommer först" osv .. och visst är det så. Men enligt mitt tycke så är man inte bara familj genom blodsband. För mig ingår mina vänner i min familj och i vissa stunder har mina vänner räknats mer som familj för mig än vissa personer i min "riktiga" familjekonstellation. Ibland har vännerna funnits där när vissa i familjen inte gjort det och därför räknar jag in dem i min familj.

Man väljer inte själv vilken familj man ska födas in i och att därför senare kanske inte kunna komma överens med alla är kanske inte så konstigt. Vissa verkar tro att man för alltid kommer vara en familj oavsett hur man beter sig och visst, rent genetiskt kommer man alltid att vara det men personligen tycker jag att man även måste sträva efter att fortsätta vilja vara en familj, vilket man gör med handlingar och ord. Många är dåliga på det.

Lite nu och då får man höra att "familjen är viktigast" och att "familjen kommer först" .. och självklart är det så.
Men i min familj så finns det både sådana som är min familj genom blodsband och de som inte är det.
Och jag älskar dem alla lika mycket.


Nu ska jag gå och vara tacksam över min fina familj
/C

Det är nio år sedan den senaste Screamfilmen dök upp på biograferna och det är hela tretton år sedan den första gjorde det. Nästa år är det dags igen och då kommer tre (!) nya filmer som ska utspela sig tio år efter de tidigare filmerna.



Jag älskade både den första och den andra av Screamfilmerna, trean var inte lika bra. Kanske älskade jag filmerna för att jag var nio år när den första kom och totalt skräckslagen när eftertexterna började rulla. Jag vet fortfarande inte hur jag då lyckades hålla undan för mina föräldrar att jag sett den filmen och jag har heller ingen aning om vart jag såg den någonstans.. För inte låter väl någon förälder sitt nioåriga barn att kolla på skräckfilm? I och för sig finns det många puckade föräldrar därute men ändå...

Nu på senare år så har jag väl kanske insett att Screamfilmerna inte är tokbra direkt, för nu har man ju sett x antal andra skräckfilmer som skrämt skiten ur en femhundra gånger värre än de någonsin gjort. Men jag tror ändå att dessa tre Screamfilmerna där den första har premiär nästa år, kommer bli en succé. Jag tror liksom även att folk som inte gillar skräckfilmer egentligen, kommer tycka om dessa.

Men vill man se riktigt läskiga skräckfilmer så ska man se de japanska. De är de bästa utan tvekan. "The Grudge", "One missed call" mfl. De amerikanska "rip-offen" är ett hån om man sett orginalen.

Nu senast såg jag dock en amerikansk skräckfilm och den var riktigt bra. Väldigt orginell och väldigt nervpirrande. Jag pratar om den hypade "Paranormal activity" som från början är en lågbudget rulle utan finansiärer men som sedan sågs av Steven Spielberg som genast snappade upp den i sitt produktionsbolag och visade den sedan för världen. Se den!


Nu ska jag gå och skriva mitt alldeles egna skräckfilmsmanus som ska skrämma skiten ur varenda en.
/C

Kvällen har spenderats med en vän jag inte träffat på länge.. vi lirade gura, sjöng kent och pratade om galna och störda brudar. Det finns inte mycket i världen som ger mig sådan eufori som att sitta och lira gitarr och sjunga .. speciellt inte om man gör det tillsammans med någon annan. Det är fan lycka.
De störda brudarna vet jag inte ens om jag ska nämna.. det är bara konstigt att det verkar ligga i många tjejers natur att vara totalt dumma i huvudet.. Inte alla.. verkligen inte, men alldeles för många.

En annan trevlig sak att nämna är att jag uppskattar vänner. Självklart mina bästa vänner som jag träffar flera gånger i veckan men också de som man inte alls träffar speciellt ofta .. Men oavsett om man bara ses en gång per år, så är det som att man aldrig varit ifrån varandra när man väl ses. Sådant gillas skarpt.

Sist men inte minst så vill jag även nämna något annat som gör mig lycklig, och det är John Mayers ljuva stämma. Sjukt vad den människan sjunger bra och låten "I'm gonna find another you" hör till favoriterna.

Enjoy!



Nu ska jag gå och drömma mig bort medan jag lyssnar på fler bra låtar av John Mayer.
/C

Jag är så j-vla arg och vet ni varför? För att jag är så oerhört trött på att det ALLTID fattas saker när man beställer hem mat för hemkörning! Hur svårt kan det vara att skriva upp det kunden säger och sen ge alla varor han/hon ska ha?
Nu senast beställde jag en kebabsallad från onlinepizza.se .. Sen när jag ska äta.. och snubben som lämnade maten självklart kört iväg för längesen, så ser jag att det fattas kebabsås! Vem fan äter kebabsallad utan sås?
Om jag går och köper ett par gympadojjor på stadium så räknar jag väl med att jag får med skosnörena också?!

JÄVLA PUCKOHUVUDEN!


Nu ska jag gå och öppna en egen pizzeria där vi alltid kommer ge kunden vad den vill ha!
/C