Snurrigt värre

Människor har en tendens att bli snurriga som gamla.. Vissa blir det när de är "unga" gamlingar och vissa blir det långt senare. Min farmor är 96 år gammal och har varit pigg och inte ett dugg snurrig, tills för två år sedan. Hon blev bokstavligen snurrig på en dag eller två. Jag antar att det kan gå fort.

Jag vill helst dö innan jag hinner bli snurrig, mest för mina anhörigas skull eftersom jag nu vet hur det är att vara anhörig till någon som är dement. Men det jobbiga är inte det faktum att min farmor blev snurrig, det jobbiga är att hon från och med då, inte alls visste vem jag var längre. Jag vet att snurriga människor kan ha bra och dåliga dagar, att allt ibland är ganska klart, medans de vissa andra dagar lever i en helt annan värld. Men min farmor har inte haft det så när jag har träffat henne, för hon har sedan dess inte en enda gång vetat vem jag är.

Men idag åkte jag dit och då kände hon för första gången på två år igen mig. Det värmde gott i hjärtat. För de som inte varit med om det kan omöjligt veta hur glad man faktiskt blir de få gånger ens släkting känner igen en.


/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0