Nostalgi för oss, oförståeligt för dem


Jag och en vän diskuterade igår hur det kommer bli när hennes dotter som nu är nästan två år blir tonåring. Ni vet, när hon kommer fråga hur det var när vi var unga ... Vi är fortfarande unga och om 10 år är vi väl fortfarande relativt unga men väldigt mycket har förändrats mellan 1987 och 2009.




Jag: När vi var unga var det nästan ingen som hade internet och när folk väl började skaffa internet så hade vi ett modem som lät jättemycket när det sattes igång. Dessutom bröts linan varje gång någon ringde hem till en.
Msn var inte uppfunnet utan vi satt vid något som hette ICQ istället.

Hon: Haha

Jag: Sen lyssnade vi på kassettband och man var tvungen att spola fram eller tillbaka för att komma till den låt man ville höra. Sen tittade vi på videoband också och även där blev det en väldans massa spolande.

Hon: Haha!

Jag: Sen var det inte så många som hade mobiler och den första mobilen jag hade var 15 centimeter lång med en två centimeter lång antenn.

Hon: HAHA! Men när ni lyssnade på musik utomhus, hade ni inte Iphones då eller?

Jag: Nej vi lyssnade på freestyle.. och då använde vi de där kassettbanden jag pratade om förut. Så när jag skulle bila i Europa med min familj så fick jag sitta i tre dygn för att bara spela över musik från cd-skivor till kassettbanden. Ingen visste vad Mp3-låtar var då.

Hon: Så man kunde inte bara sätta in en usb-sladd i datorn och föra över filerna?

Jag: Nej det fungerade inte, det var inte så många som hade datorer och knappt någon tankade ner musik.

Hon: VA?! HUR KLARADE NI ER UTAN DATORER?!

Jag: Men när jag var liten så lekte vi ute för det mesta. Typ byggde kojor och lekte i skogen eller så spelade vi fotboll och sånt. Om vi någon gång var inomhus så spelade vi nintento 8-bitars.

Hon: Så finns det ju inget Nintendo som heter!

Jag: Jo när jag var liten så fanns det det. Och ofta så krånglade spelen och då fick man ta ut dem och blåsa på dem några gånger alternativt klicka på on/off knappen ca tio gånger.

Hon: Men om ni inte hade datorer ... Hur gjorde ni då med bilderna från era digitalkameror?

Jag: Det fanns inga digitalkameror.. Vi knäppte kort med andra slags kameror och man kunde oftast bara ta 24 eller 36 kort och sen fick man gå till en fotoaffär och framkalla bilderna. Ofta framkallade man bilderna så man fick ut dom på fotopapper men ibland kunde man få ut dem på såkallade diabilder.

Hon: Dia vadå?

Jag:
Diabilder. Då kom bilderna på en massa små fyrkantiga saker och de var så små att man knappt kunde se vad bilderna föreställde så då fick man lägga dem i en slags maskin och sen klickade man fram bilderna och kollade på dem på en stor duk.

Hon: Du levde verkligen på stenåldern.



Nu ska jag gå och få ännu fler nostalgiska minnen.

/Cariñoso

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0