carinoso

Jag läste precis en krönika av Fredrik Virtanen (se: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/kronikorer/fredrikvirtanen/article3271925.ab) där han menar på att alla de döda "stjärnorna" är överskattade, eller ja, att dom blivit överskattade sen de dog. Mycket av det Virtanen skriver håller jag med om men jag tycker faktiskt att han har en hel del fel också. Fast det beror ju iof på hur man ser det.
Är en låtskrivare en bra låtskrivare om han/hon har skrivit en enda bra låt? Kanske inte. Men om den låten är så där, otroligt bra, och som blivit hyllad till himlen av hundratusentals, kanske miljontals människor då? Förtjänar man i ett sånt läge en enorm stjärnstatus efter sin död?

Virtanen menar även att t ex Elvis Presley är överskattad. Men enligt mitt tycke, så förtjänar han all credit han kan få. Människan har sålt 1 miljard album? Säger inte det allt?
Men hade han inte dött i ung ålder, hade han varit lika stor idag? Njaa.. kanske inte. Han hade förmodligen släppt sämre och sämre skivor, och sen smygit sig undan från rampljuset. Men å andra sidan tror jag att många kommit ihåg de tidigare han gjort, och han hade därför varit fortsatt stor, kanske inte lika stor som under 50-60 talet. Men han hade varit stor.

En av mina döda personliga favoriter (låter lite halvt makabert att säga så men) är Eva Cassidy. Och faktum är att hon knappt ens var känd innan sin död. Är hon då överskattad? Nej. Inte ett dugg. Att hon i stort sett bara sjöng covers (som jag egentligen ogillar när folk gör) spelar ingen som helst roll. Hennes tolkningar av alla dessa låtar är så otroligt unika och så otroligt bra, att hon för mig mer än gärna få vara känd i hundratals år till.


Eva Cassidy framför låten "Time after Time". Lyssna och njut



I ärlighetens namn bryr jag mig inte om kändisar, sångare, bandmedlemmar och låtskrivare ofta blir överskattade efter deras död, för det kommer alltid finnas dom som absolut inte tycker det.
Och det är väl det fina med oss människor, att vi kan ha så sjukt olika smaker.

/C