carinoso

Jag diskuterade nyligen tomten och andra idéer med en bekant. Han menade på att han aldrig någonsin kommer ljuga för sitt barn, och säga att tomten finns, eller att gud finns eller andra liknande saker.
Jag och min bekant tycker olika om i stort sett allt och så var även fallet nu.

Jag tycker personligen att barn ska få tro på tomten. Det handlar inte om att ljuga för barnen, det handlar om att tillåta barnen att ha fantasier om saker. Barnen växer ju ändå ifrån "tomtetron" av sig självt sen när dom är i 6-7 års åldern. Jag trodde på tomten när jag var liten.. han kom inte med paketen hem till oss och lade under granen..vilket jag har förstått nu efteråt var pga att mina föräldrar ville att vi skulle vara tacksamma mot dom, för att vi fått julklappar, och inte tro att bara tomten hade gett oss julklappar. Däremot så var det tomten som gav en julklapp i julstrumpan.
Han kom på natten, förstås. Jag tycker mig minnas att jag vid ett flertal tillfällen försökt hålla mig uppe på natten till julafton, för att se tomten. Men jag lyckades alltid somna. Men det var spännande att veta att tomten även kom till mig, och det gjorde mig glad. Jag var inte ledsen för att han inte kom och la klappar under julgranen .. som han gjorde till de flesta andra barnen.. jag var snarare glad för att jag hade så snälla föräldrar, som minsann gav mig mycket fler julklappar än vad de andra barnens föräldrar gjorde.

Jag vet inte om det finns någon forskning på det, men jag tror att barn mår bra av att fantisera om saker. I dagens skitvärld så kan det vara bra för barnen att veta att det faktiskt lönar sig att vara snäll. Och att det finns en snäll man därute som kommer och ger julklappar om man är det.

Det roliga är att mamma kör med det där fortfarande, för jo minsann.. självklart får jag fortfarande
paket i min julstrumpa.

Jag: Tack för julklappen!
Mamma: Vadå?
Jag: Ja, tack för julklappen i julstrumpan?
Mamma: Nu vet jag inte vad du pratar om. Det måste ha varit tomten, säger hon och blinkar
med ögat och ler.

//Cariñoso